Någonting som jag inte riktigt berättat för er här i bloggen är att jag under många år haft problem med maten.
2003 va det som värst men jag intalade mig själv att jag inte hade några problem. Även om jag spydde upp min mat, rasade i vikt, trillade ihop på jobbet och såg varenda ben i min kropp så tyckte jag inte att jag hade några problem. Bilden ovan är tagen för några månader sedan och tänk att jag vägt 11 kilo mindre när jag va som smalast! Jag finner inga ord, hur har jag kunnat göra såhär mot min kropp?

För ca 2 veckor sedan gick min värld i kras och jag bestämde mig för att ska jag ändå vara ledsen kan jag lika gärna vara riktigt ledsen. Så jag tog mig i kragen och berättade för mina nära och kära att jag har problem med maten. Så på måndagsmorgonen ringde jag läkarna och bad om hjälp.

Förra veckan va jag på mitt första "möte". Jag kan inte beskriva med ord hur glad jag är över att jag ska få hjälp. Även om jag vet att jag har problem så kändes det ändå konstigt när hon satt där och kallade mig för "anorektiker".

Jag kommer lägga all, och jag menar verkligen all min energi på att bli frisk från detta helvete. För jag önskar inte ens min värsta fiende den här skiten! Jag är en otroligt målmedveten och envis tjej och jag kommer göra allt för att bli frisk! Det finns inget annat val!